När vi på klassresan till Köpenhamn i maj 1981 satt i en slags förvirrat ölstinn förbrödring/ försystring runt bordet på en liten pub och undrade varför vi inte lärt känna varandra innan det sista året på högstadiet, så kom vi väl också att prata lite om musik. Och den lite punkiga tjejen som jag alltid varit för blyg för att närma mig sade då att hon lyssnade på Factorys Efter plugget, då hon en sommar inte visste vad som skulle hända med henne sedan den obligatoriska skolgången tog slut. Hon bandade även en halv kassett åt mig efter den här klassresan, och den innehöll bl.a. spåret Alla kalla killarna med Spray. Ja, hon var feminist redan på den tiden. Och jag - jag var minst sagt någon kall kille. Snarare kunde jag redan då ta ställning till de coola banden med permanentat hår, svärmorslook och deodorant i armhålorna. Störst av alla dessa band i början av åttiotalet var säkert Magnum Bonum, som slog stort med låtar som Skateboard, Digital panik, Hög hatt och låga skor samt Oh mama (som handlade om att man inte skulle klämma på finnar). Andra poppisband som var inne på samma linje var Strix Q och Snöstorm. De ansåg att de lade trenden för hur man skulle vara och bete sig - om brudarna skulle nappa. Men där högg de kanske i sten. För det dröjde inte länge innan jag bytte ut träskorna och id-brickan runt halsen mot - nedklottrade tennarit och rakbladshalsband. Kanske även det en kall kille? "För tänk på allting som känns/ Det är bara män som har bestämt/ Krig -det är bara män/ Så dom dom alla kalla killarna."