En sjättedel av mina vinylskivor är reggae. De allra flesta köpte jag i början av åttiotalet när jag åkte till Stockholm på riktiga inköpsresor. Jag har nu igen lyssnat igenom alla. De håller absolut måttet och slår det mesta av dagens musik. Jag blir lugn och får krafter av reggaen. Tempot är lågt, rytmerna särpräglade och budskapet stabilt. Den artist jag har mest av är förstås Bob Marley & The Wailers. Annars har jag en salig blandning av jamaikansk och engelsk reggae. Det mesta är från slutet av sjuttiotalet. Jag har också en mix av olika stilar. Rootsreggaen dominerar, men jag överraskas av hur mycket jag gillar dub och dj:ing. Jag slutade köpa reggae samtidigt som de snabbare dancehallartisterna började komma fram på Jamaika. Då tappade reggaen också sin rastafari-övertygelse. Några få artister, såsom Big Youth, märkte jag att jag börjat gilla mer än då jag lyssnade som intensivast. Men jag blev övertygad om att jag inte vill göra mig av med en endaste av mina reggaeskivor, snarare köpa upp några, som jag gjort mig av med.