Alltid rött, alltid rätt/ Den nya dansmusiken - Imperiet

A-sida: Alltid rött, alltid rätt

B-sida: Den nya dansmusiken

Singeln släpptes 1983 och var den första singeln under namnet Imperiet, tidigare Rymdimperiet. Det här var en viktig singel tidsmässigt. På gränsen mellan gitarrock och syntrock, mellan analog kommunikation och dator- kommunikation, visste Thåström vad han skrev om. Redan i Ebba Grön hade han tagit ställning mot totalitär maktkontroll och ett beroende av datorer på frammarsch i låtar som Mental istid och Scheisse (1981). På låten Alltid rött, alltid rätt fullkomligt sprakar han gnistor och stänker svett, när han greppar tag om det enda som har rätt, hjärtat. Det är ett jordnära hjärta som "stinker blod och svett", som tillåter dig att gråta när det gör ont, som leder dig att bli vad som helst du vill bli. Det är också ett trotsigt hjärta som protesterar mot att gå med strömmen, bli kyligt beräknande eller maskinellt: "Det finns inga maskiner/ som får adrenaliner/ att pumpa runt i små droppar/ runt i svettiga droppar." Jag såg Imperiet spela låten på Långholmsfestivalen 1983, samma år som den kom, i Stockholm, och Thåström var en levande inkarnation av vad han sjöng om.

I Den nya dansmusiken tolkar jag in en varning. Rockmusiken utvecklades i början av 80-talet alltmer bort från den direkta musik, som kom från ett instrument eller en röst, som gick rakt ut till publiken via en förstärkare eller en sånganläggning från ett band på en scen till av datorer producerad musik eller musik som kom från en skiva mixad av en DJ på ett diskotek. Thåström uppmanar oss att komma ihåg vem vi är, våra namn - för den nya dansmusiken tågar obevekligen in. Båda låtarna handlar alltså om ett slags mentalt våldtäktsförsök på det bästa och renaste hos människan, själen, hjärtat, identiteten. Thåström är på den här singeln vår goda riddare i kampen mot det ondas makter.