A-sida: Hot hot hot
B-sida: Pirates
1982 gav soca-artisten Arrow från den lilla ön Montserrat i Västindien ut singeln Hot hot hot som hördes en del i radion. Vid samma tid "peakade" soca-musiken på nattklubbarna i New York. Det var långt före man började ta in soca-musik till sjödagarna i Mariehamn på Åland för att Jansson och Mattsson skulle få svänga sina lurviga till de familjära rytmerna. Vet inte riktigt skillnaden mellan soca och calypso, men jag tror attt calypson är en ursprungligare version av musiken, mer spelad på steel-pans, och med mindre elektronik och blås. Hot hot hot är en het och uppepprad låt med sköna rytmer och mycket blås. Det är något man gärna lyssnar på en dag i början av februari när vädret ute är mulet och minus sex-gradigt och man sitter och väntar på ett lärarmöte på jobbet. Budskapet i Hot hot hot är enkelt. Vi dansar och har kul: feeling hot hot hot. Till skillnad från reggaemusiken på Jamaica så ansågs calypso-musiken mera värdslig och turismtillvänd med ytliga och sexistiska texter. Ja, man kan nästan se bilden framför sig med ett gäng uppklädda lokala musiker på något hotell, som "working for the yankiee dollar". Nåja, jag gillar verkligen Arrows låt. Han verkar äkta och seriös i det han gör. Sann glädje.