1984 släppte den svenska punkgruppen Asta Kask EP:n För Kung & Fosterland innehållande fyra låtar, däribland Mänsklig Existens. Den låten har bitit sig fast hos mig, med raden: "Mänskan förstör sin egen existens/ För vad mänskan kan göra finns det ingen gräns." En mycket lyckad punkrefräng! Asta Kask är från någon mindre stad i Sverige och har orkat hålla på till dags dato. Någon gång på nittiotalet minns jag att de vartill Åland och spelade på någon utomhuskonsert på Möckelö, dit jag var på väg, men som det aldrig blev att åka till. Varför skriver ingen längre texter som den här, om mäskans natur: "Vi börjar med att hata, vi lär oss det som små/ Vi slåss för våran rätt, som vi aldrig kommer få/ Vi placerar folk i grupper där dom tycks passa in/ Vi håller oss väl med överklassens svin." ?
