A-sida: Asfaltsblomman/ Cadillac
B-sida: Jericho/ Var inte rädda
Singeln med Backaskolans husband är från 1983. Då fanns Backaskolan fortfarande i Mariehamn och bandet som tränade där var Backaskolans husband. Åtminstone två av artisterna som fortfarande är med i bandet, Jan "Keegan" Mattsson (på trummor) och Harry Mäkelä (på bas), var med redan från starten och det var killar man ofta träffade på i kvarteren där man bodde. Även Per-Erik "Percka" Söderlund (gitarr) har varit med länge. Den första låten jag hörde att bandet spelade var Cadillac, med den klassiska rocklyrikraden: "My baby drove up in a brand new Cadillac..." Cadillac var också den låt jag gillade bäst när jag hörde The Clashs kända album London Calling första gången någon gång 1980. Jag var då så intutad med femtiotalsrock så de övriga låtarna på LP:n kändes närmast som en besvikelse. De lät inte alls som den punk som jag väntade mig att höra. Senare har jag hört Backaskolans husband ett flertal gånger. Den konsert jag minns bäst var på min kusins 30-årskalas i Emkarby i Finström. Där fick man verkligen njuta av Backaskolans husbands entusiasm och spelglädje, något som jag tycker har blivit en bristvara bland många mera professionellt slipade artister. De inledde även då med sin egen Var inte rädda, som kommit att bli bandets signaturmelodi, och som handlar om att det inte finns orsak att vara rädd för det och dem som är annorlunda. Att ett band med utvecklingsstörda kan slå stort visades ju även då punkrockarna Pertti Kurikan Nimipäivät kvalificerade sig till Eurovisionsfestivalen som Finlands bidrag 2015. För enligt mig så handlar bra rockmusik till 80 procent om svett och spelglädje och till 20 procent om teknik. En speciell eloge i detta sammanhang måste ges till Kaj Backas på lead guitar som fungerat som bandets chaufför i många år. Bilden togs av Ida K. Jansson för reportaget med bandet som ingick i lokaltidningen Nya Åland 24.8.18.