A-sida: Chill Out
B-sida: Right Stuff
1982 släppte Black Uhuru både den här singeln och LP:n Chill Out. Jag minns att jag tyckte att Chill Out lät funkig, eller o-reggeaisk när den kom. Det var som att de tidigare så pålitliga roots-reggaemusikerna sålt sin själ och börjat göra elektro-reggae anpassad för något kommersiellt mål. Att låten Chill Out handlar om New York är uppenbart. The Big Apple ska chilla ut, eller ta det lugnt. Det här var långt före "chilla" blev ett ord för att slå dank i allmänhet i det svenska ungdomsspråket. Texten räknar upp alla de svarta som bor i olika stadsdelar i New York, och som antagligen då funnit reggaemusiken. Som alltid i stora städer så har rastafarierna problem med polisen, som kontrollerar dem, för innehav av marijuana. Rastamannen ser det som att han inte får leva enligt sin tro och religionsuppfattning, i ett främmande land. Det är bäddat för kulturkonflikter. Allt man kan säga är: "Chill out, New York." Trots att låten har ett rätt skönt groove så är den inte lika dynamisk som den reggae som Black Uhuru spelat innan. Den är mer funk, mera storstad, mera upprepning av ett rytmiskt mönster, mindre landsortsmylla. Reggaen gick väl i den här riktningen när den utvecklades till det som sedan kom att bli ganska så stereotyp dansmusik och raggamuffin (i slutet av åttiotalet) med artister som Shaggy och Apache Indian. Musiken blev förenklad, mera lättuggad och anpassad för massorna - samtidigt som det politiska budskapet försvann. Vad som återstod av rootsreggaen på 90-talet vet jag inte. Tragiskt, men sant.