"Blandband" är ett ord som säkert försvunnit ur det svenska språket vid det här laget, om det någonsin funnits där. I likhet med något gammalt jordbruksredskap skulle det kunna placeras på ett museum i avdelningen 80-tal. Men, då på åttiotalet, under blandbandens storhetstid, var man alltid beredd med en ny kassett att mata in i kassettradion när något bra musikprogram började, för att trycka på record vid den rätta låten, samt skriva upp vad låten hette och vem artisten var. Man kunde ju också banda över gamla kassetter med det resultatet att pärmen på kassetten till slut kunde se ganska så brokig ut.
Så alltså till förklaringen av ordet "blandband". Det är en kassett med inbandat blandat innehåll, dvs låtar och artister i en enda salig blandning. Jag hade, som många andra, som vana att ibland, när andan föll på, banda ett blandband åt mig. Det kunde ha ett tema, typ "Sånger jag lyssnar på när jag inte kan sova", eller bara vara en uppsättning låtar jag då gillade att lyssna på. Så kunde man spela kassetten på bilstereon eller annars i stereon. Det kunde bli nästan en konstart att banda in ett blandband, i stil med hur en artist planerade låtföljden på sin LP.
Mina kompisar blandade också blandband eller så kunde man göra det tillsammans. Rockens klassiker blev t.ex. föremål för ett tjugotal kassetter, när en vän ville ta reda på vad som mest spelades i radion. Nu har jag slutat banda blandband. Låtlistorna på Spotify har väl också ersatt det här behovet hos musiklyssnarna nuförtiden, och jag vet inte ens om det finns kassetter att köpa mera eller stereoanläggningar med inspelningsfunktion från skiva och radio till kassett. Men, om du har en sådan anläggning, prova för all del att banda dig ett blandband idag.