Jag har hört att det finns arbetsplatser där de har som en rolig grej att använda citat från sånger med Bob Dylan. En sådan arbetsplats skulle jag inte ha någonting emot att jobba på; det är nämligen rätt tunnsått med Dylan-citat på den lilla byskola på Åland där jag för tillfället jobbar. Ärligt sagt har jag endast hört en Dylan-one-liner på en skola under mina många år som lärare. Konstigt tycker jag. På albumet Blonde On Blonde som var en av de första elektriska plattor som Dylan släppte 1966, under eller efter en synnerligen kreativ period, då han odlade sin mystiska image med tjockt burrigt hår och svarta solglasögon, finns gott om sådana här betydelseladdade sångrader. Många var väl de blöta efterfester någonstans i London där den tystlåtne Dylan i småtimmarna satt på någon sängkant med någon känd eller mindre känd blondin vid sin sida och tog in alla dessa intryck som skulle bli Blonde On Blonde. Eller kanske i baksätet på någon bil i färd genom swinging Londons bohemkvarter. Även om jag inte är någon Dylanman (anser f.ö. att uttrycket myntades efter Bob fick Nobelpriset i litteratur 2016 - då var det väl synnerligen många som ville trycka hans hand - tidigare avfärdade man mest hans texter med att Dylan var "for the bird-headed") kunde några rader som jag burit på från just det här albumet bli en bra dialog, t.ex. mellan Dylan och någon som vill intervjua honom. Kanske det får visa på hur litterär Bob Dylan alltid varit, trots att han ofta bara sagt sig vara en musiker:
Dylan: "They stone you when you`re are young and brave/ They stone you when you`re put down in the grave" (Rainy Day Women #12 & 35)
Intervjuare: "But Mona Lisa must have had the highway blues/ You can tell by the way she smiles" ? (Visions Of Johanna)
Dylan: "The silver saxophones says that I shall refuse you" (I want you)
Intervjuare: "But to live outside the law you must be honest/ I know you always said that you agree" ? (Absolutely Sweet Marie)
Dylan: "The senator came down here/ showing everyone his gun/ Handing out free tickets/ to the wedding of his son" (Stuck inside of Mobile with the Memphis Blues again)
Intervjuare: "Wanna see the sunrise/ Honey I know where/ We go out see it sometimes/ We just sit there and stare/ Me with my belt wrapped around my head/ And you just sitting there/ With your brand new leopard-skill-pill-box-hat" ? (Leopard-Skin-Pill-Box-Hat)
Dylan: "Oh, I just can´t fit/ I believe it´s time for us to quit/ But, when we meet again/ Introduced as friends/ Please don´t let on/ that you knew me when/ I was hungry and it was your world" (Just Like a Woman)
F.ö. anser jag att Blonde On Blonde är Bob Dylans bästa och mest inspirerade elektriska skiva.