A-sida: Ca plane pour moi
B-sida: Pogo pogo
Denna hitsingel med den belgiska artisten Plastic Bertrand kom ut 1977 och spelades ofta i radion. Jag minns att jag grälade med en äldre ungdom i Geta om ifall detta var punk eller inte. Han sade "ja" och jag sade "nej". Han var ganska så omedgörlig och det slutade med att vi blev ovänner om saken. När jag nu lyssnar på den igen, så står jag kvar vid min tidiga åsikt. Plastic Bertrand kanske ville vara punk, och singeln kom ju i rätt tid, men han lyckas inte. Det är något oskyldigt och snällt över honom, trots att han kört en säkerhetsnål genom en lapp på omslaget till skivan, och färgat håret. Jag har inte hört punk på franska och har svårt att tro att den ens existerade inom den romanska språkgemenskapen på andra sidan engelska kanalen. Rätta mig om jag har fel. Vet inte heller vad låten handlar om, utom att det är något som är: Det är min plan. B-sidan flörtar även den med punken, eftersom Pogo pogo anspelar på det hoppande, "pogoing", som punkarna brukade syssla med framför scenen. Men inte heller det är punk. Plastic Bertrand är alltför mycket ute efter att behaga oss, och det lyckas han bra med, charmig som han är. Men det var aldrig punkarnas stil, tvärtom! Delta gärna i debatten här på sidan: Är den här singeln punk eller inte?
