På 80-talet då jag började lyssna på musik mer på allvar hade Carola Häggkvist just slagit igenom i den svenska Melodifestivalen med låten Främling. Hon hyllades allmänt av det svenska folket som stjärnan med den stora sångrösten och kom med tiden att få status av landets stora diva efter Zarah Leander och Birgit Nilsson. Trots att Carolas egentliga identitet ligger inom gospelmusiken så var det schlager hon ombads sjunga och sjöng. Det med bibeln i den ena handen och micken i den andra. Det var svårt att inte ha en åsikt om Carola om man aktivt lyssnade på populärmusik på 80-talet. Jag tyckte definitivt inte om hennes stora schlagerhittar Främling och Fångad av en stormvind, som senare vann Eurovisionen 1991. Däremot kunde jag tycka att Mickey (1983) eller Tommy tycker om mig (1984) var lite roliga. Jag gillade väl säkert inte heller att hon genast handplockades av Bert Karlsson och blev en del av hans nöjesimperium eller hennes vilja att ständigt nämna Jesus i sina intervjuer.
Men det att hon var en helt vanlig tjej från en villaförort i Norsborg är något som framkommer i biografin "Främling" av Andreas Ekström och Johanna Koljonen. Jag hade t.ex. en vän som i början av hennes karriär hade träffat Carola i ett frågesportprogram på TV och en annan som delat ut post till hennes familjs hus i Norsborg. Carola var från början mycket målmedveten och tävlingsinriktad, vilket kommit att skapa hennes framgångssaga i Sverige, trots att hon aldrig slagit utomlands. Hon har också i det mesta fungerat som sin egen manager och skapat ett helt företag runt sin musik, trots att hon inte gjort så mycket egna låtar. Hon visste sin väg från början, var musikaliskt skolad, och gick i bibelskola istället, då när hennes karriär kanske skulle mått bättre av en satsning mot USA. Så det finns mycket att beundra Carola för, även om man inte skulle gilla hennes musik.