A-sida: Sju minuter kvar
B-sida: En existentiell blues
En låt som jag tydligt minns från förut och som jag hittade på en gammal kassett är Christer Nahrendorfs Sju minuter kvar. Låten berättar om en storstad (Stockholm?) som bara har sju minuter kvar, som markcentralen säger det: "Sju minuter kvar, att se tillbaks på det som var". Sedan är allt förbi, likt i David Bowies apokalyptiska låt, Five Years, om att vi har fem år kvar. Nahrendorf beskriver olika stelnade positioner som förkroppsligar den yttersta dagen, kanske samtidskritiskt, i pensionärer och ungdomar som tröttnat på att spela flipper och som sitter lutade mot varandra och tar tripper, bingotanter i jeans och platåskor som dansar på space avenyn, skolelever som drogar för att slippa skolstressen, nöjesarbetare som ser ut som klippta ur en låt av Lou Reed osv. Allt presenteras till ett soft blues/jazzigt sound med mycket bas som avbryts av ett smäktande saxofonsolo. Mycket Bowie/ Reed i den här låten, och mycket modernt och avantgardist för att vara svenskt. Singeln kom så tidigt som 1978.
