Country
Taggar:
country | Billie Jo Spears | Merle Haggard | Mr Walker it`s all over | #me too | Okie from Maskogee | Jim Reeves | Johnny Cash
Country har alltid för mig inneburit konservativ och ointressant musik för alldagliga amerikaner på landet. Det var den musik som min föräldrageneration tog till sig när jag var ung, istället för dansband och gammeldans. Minns pappa på sjuttiotalet och hans skivor med Johnny Cash och Jim Reeves, som strömmade ut från vardagsrummet då han lagt sig på soffan i mörkret för att stressa av efter en tung arbetsdag. Jag lyssnade inte alls på country i mitten av 80-talet, men två låtar som jag hörde i radion kunde jag ändå inte undgå att lägga märke till. Det var något med dem, med texterna som fick mig lite att höja på ögonbrynen och tänka: den här låten har ju ett roligt budskap. Låtarna var Mr Walker, it´s all over med Billie Jo Spears och Okie from Maskogee med Merle Haggard. Båda låtarna är från slutet av sextiotalet, men har säkert gjorts i ett antal versioner. Mr Walker handlar om en kvinna som flyttar från Garden City i Kansas till New York för att jobba som sekreterare åt någon riking på ett fint kontor. Men allt som hon upplever där, från sexuella trakasserier till dåligt boende, gör att hon säger upp sig med buller och bång och flyttar hem. Här var en kvinna som tog saken i egna händer långt innan #me too - ett föredöme för alla som upplever något liknande på jobbet idag. Okie from Maskogee handlar om kärleken till det lugna livet i Maskogee i Oklahoma, där man respekterar gamla traditioner, som att hissa flaggan och plugga på universitetet - och inte beter sig som de förfärliga hippierna i San Francisco. Låten har verkligen humor, och med ett sävligt bakgrundssound med allt vad det innebär av steel-gitarrer, får det en att dra på munnen. "And I´m pround to be an okie from Maskogee" lyder refrängen. Inte vet jag om det var de här låtarna som fick mig att inte ogilla country nu på senare år, eller om det är en naturlig utveckling för en som alltid gillat musik, och med åren söker alternativ till den hårdare rocken som gällde tidigare? Kanske ändå att countryn har en viss äkthet och ärlighet som t.ex. de två ovannämnda låtarna förmedlar.