The Damneds LP kom 1977. Jag har för mig att jag lyssnade på den, då jag började få grepp om vilka punkband som gick i bräschen för musiken i England. Förutom Sex Pistols och The Clash var de klassiska punkbanden Damned, Sham 69, Buzzcocks, Stranglers och UK Subs. Men det kan nog vara att jag inte lyssnade på skivan heller, för Mariehamns bibliotek hade en njugg inställning till de spottande och chockerande punkrockbanden. Så njugg att bibbatanterna kom i tidningen för att de tagit in Pistols klassiker Never mind the bollocks. Nåja, själva skivomslagen var ju uppseendeväckande: med nidbilder av Queen Elisabeth eller fyra ansikten insmetade i födelsedagstårta, som i Damneds fall. Inte att undra på att banden bannlystes överallt där de drog fram. Låtarna på den här skivan är korta och aggressiva - inte ofta över tre minuter. Det låter rätt mycket som Ramones, som de engelska punkrockarna sent om sider erkänt sig stå i tacksamhetsskuld till. För hur än det tände till sommaren 1977 i London, efter att businessmannen Malcolm McLaren grävt fram John Lyden från någon fiskrestaurang i något schabbigt kvarter, och gjort honom till Jonny Rotten och sångare i Sex Pistols, enligt sitt eget säljande koncept, så var Ramones först. Gabba gabba hey!
