A-sida: Som sommaren
B-sida: Derek Dum/ Huslige Hans
1984 kom singeln med den på den tiden alternativa sommarhiten Som sommaren. Jag måste ha sett den framföras i Guldslipsen på TV av Gunnar Danielsson och Christian Fant. De hade alltid så roliga gestaltningar av sångerna, vilket imponerade på mig, i en tid då MTV:s rockvideor ännu inte tagit över helt. Jag köpte senare LP:n Louise-Marie av duon. Låtarna på den är i samma stil som Som sommaren, och man kan t.o.m. hitta låtens antipod På juledan där. Det som gör Gunnar Danielssons låtar så fantastiska är att de är så avskalade, men ändå så fyndigt galna. De är som en handbok för singers/ songwriters hur man kan skriva meta-rock-lyrik. För om det är något som Danielsson har så är det distans till sig själv. Som sommaren andas melankoli samtidigt som den är rakt på. För: "Som som som sommaren kan det aldrig bli." Aldrig mera, och ändå är den alltid där igen, sommaren. Men de formativa ungdomsåren, de kommer ej igen: "På resa genom Belgien, så träffade jag en europé/ Han lärde mig att tugga blad/ Plocka svamp och koka te." Nu är det sommarledigt för mig också. Idag försökte jag åka och fiska, men tappade drag och lina i diket, när jag cyklade. Men simmade gjorde jag ändå.