Skivor är förknippade med minnen. Death Of A Ladies Man från 1977 eller var det New Skin for Old Ceremonies som kom 1974 med Leonard Cohen sammanknippar jag med våren och sommaren 1984 då jag gick på Ålands folkhögskola och sommarjobbade på blomaffär i Mariehamn och en ungdomsförälskelse jag hade på gång då. Någon av dessa skivor spelade jag/ vi en natt tillsammans under täcket, en annan då jag gick ensam med mina minnen på Åland, och skrev dikter på små papperslappar. Ja, vem bättre än Leonard Cohen har sjungit om kvinnor, olyckliga älskande, het åtrå, och svikna förhoppningar? Den här skivans kärlekslyrik ackompanjeras av en massivt klagande, stönande, snyftande ljudvägg bestående av körer, saxofoner. Cohen ömsom sjunger, ömsom skriker, ömsom pratar på den här skivan. Och den framkallar också starka minnen, som mycket väl kan överföras på en lycklig kärlek, som är här och nu. Det är som någon känd svensk författare sagt: "Jag är glad att jag blivit äldre, för det var ett helvete att vara ung". Leonard Cohen är nog den artist som jag kan säga att jag upptäckte helt på egen hand, utan hjälp av någon annan, då i början av 1980-talet. Jag köpte eller bandade hans skivor under några år, och slutade i god tid före farsan också började gilla honom. Det är starka låtar på den här skivan, med brännbart material: "Don´t go home with your hard on, it will only drive you insane."