Hösten 1984 studerade jag musik på Lollands höjskole i Danmark. Folkhögskoletraditionerna i Gruntvigs hemland var mycket förankrade i samkväm och då sjöng man ofta tillsammans. Innan man åt, efter att man ätit och ibland om kvällarna plockades den blåa sångboken fram, och de flesta verkade känna till sångerna. Förutom de ordinära sångantologiklassikerna av Dylan, Simon & Garfunkel, Cornelis och Beatles hittade man i den också en hel del danska sånger eller texter översatta till danska. De som främst stannat i mitt minne, mest för att de alltid önskades, var Joanna (Kim Larsen), El pueblo unido (Sergio Ortega), Du er ikke alene (Sebastian), Svante i stormagasinet (Benny Andersen) och Det haver så nyligen rejnet (Gruntvig), för att bara nämna några. Ibland lät vi boken gå runt och de som spelade gitarr kunde ta en sång ur boken, eller så fick man önska låt i tur och ordning. Vi gjorde absolut vårt bästa för att hålla en inspirerande sångskatt levande. Då jag var den enda icke-danskspråkiga på skolan fick boken en speciell betydelse för mig. Så stor betydelse att jag faktiskt stoppade ner boken i mitt resebagage när jag stack från skolan en tidig morgon i början av november. Efter det fick jag dåligt samvete många gånger och funderade på att posta boken tillbaka till skolan. Det blev aldrig av, utan en kompis lånade den istället av mig, och lämnade aldrig tillbaka den. Men så kom hans mamma en sommar till Geta och sålde boken på loppis. Då köpte jag tillbaka den, sedan dess har den varit i min ägo. Det är antagligen den bästa sångantologi jag äger - och den enda jag någonsin stulit.