Den nya dansmusiken

Någon gång i mitten av 80-talet hörde jag en elektrodiscolåt på radion. Det var Spike Jones med den franska trion Telex. Jag fick veta att det var den typen av musik som man dansade till i de kontinentala diskoteken i Bryssel och Paris. Låten hade en hård basgång på synten som upprepades mekaniskt och i bakgrunden spelade en flöjt ett tema. Texten som dunkades in i huvudet på oss gick: spike jones spike jones spike jones... Den forne avantgardmusikern lär väl ha vänt sig i sin grav i Kalifornien om han hört. Men jag förstod förstås att den nya dansmusiken var här. Vi var inne i 80-talets glatt pastellfärgade era, när man ville dansa och vara bekymmersfri - och till det behövdes hjärndöd nihilistisk musik. Visst hade elektrodiscon redan i början av årtiondet kommit på bred front med band som t.ex. Landscape och DAF, men nu var den här för gott för att söva oss med sin opiumdoftande sirensång. Det var bara det att jag inte var så intresserad. Det var först på nittiotalet när man kunde höra musik som lät som om man öppnat dörren till en metallslöjdsal - och som kallades techno - som jag tyckte att kanske dansmusikvågen gått lite för långt. Men vi fick väl europopen och ett nytt sound, som om sången ska låta som om astrosmurf sjunger genom en plåttratt, på köpet - ja, utvecklingen måste ju gå åt något håll. Men för att citera Thåström (1983): "Kom ihåg ditt namn/ Kom ihåg ditt liv/ Lev det som du vill/ Lev det en gång till/ Ge det till en vän/ När ni dansar twist/ Vrid dig i extas/ Extra mycket hat/ Gör dig bara glad/ Stanna inte kvar/ Var var är vi på väg/ Vad vad gör vi här/ Kolla lyssna känn../ Den nya dansmusiken.."