Liksom i alla konstgenrer så har väl också populärmusiken gått i vågor, med vågtoppar, då något nytt och spännande händer, och dalar, som är trista som nödår. Denna sanning om att havets sjunde våg skulle vara större än de mellanliggande vågorna är idag avfärdad som myt, men sanningen äger sin riktighet inom konsten och musiken. Men då konst och litteratur är som en stor ocean, med strömningar vart hundrade år, typ upplysning, romantik, realism och modernism, så är rockmusikens hav mindre, men vresigare. Om vi startar med Elvis och Jailhouse rock, så får vi år 1957. Vi låter vågorna gå och finner lugnet innan The summer of love och tusentals hippies i San Fransisco 1967. Det här året släpptes Scott McKenzies låt San Fransisco, som kom att bli ledmotivet för denna vallfärd mot peace and love. Allt kulminerar i Woodstock -69, och så är det lugnt igen. Vi kommer upp ur vågdalen 1977 med punken i London. Ett riktmärke för punkrörelsen är Sex Pistols-LP:n Never Mind The Bollocks. Man får väl nog hålla med om att åttiotalet är en tråkig tid för ny musik. Punken planar ut i nya vågen, som inte orkar hålla stången mot tradig pop och syntrock. Det skvalpar till lite med hip hop i New York, men det noteras inte på richterskalan, samt 80-talets roots reggae, som dör med Bob Marley. Vi hoppar fram tio år till och söker nästa våg. Först 1991 kommer den. Och jag utnämner Nirvanas grunge från Seattle, och Curt Cobains låt Feels Like Teen Spirit till dess topp. I grungens efterdyningar har ok rock-band så som Oasis, Pearl Jam och Red Hot Chilli Pepper levt vidare så gott de kunnat. Nu skriver vi 2020 och havet ligger lugnt, som jag kan se det. Ingenting har upprört det på tre decenniers tid. Ingen konstform kan förnya sig i evighet - men vi har ju alltid de gamla artisterna att luta oss tillbaka mot, och en massa små fina vågor som kluckar mysigt mot strandstenarna. Och kanske kan man sitta där med sin kaffe och sin kaka och säga som Reeperbahn från -81: "Jag väntar på den sjunde vågen/ I skuggan av den sjunde vågen/ Jag målar tavlor i svart och vitt/ Dom ser ut som allting runtomkring/ Jag kisar för dom är inte vackra/ Alla hjärnor utan energi."