Det känns viktigt att kommentera bandet Dexys Midnight Runners från Birmingham i England, som 1980 gav ut albumet Searching for the Young Soul Rebels, och i och med detta kom in med ett helt nytt sound i den brittiska popen. De kombinerade sin brassbaserade storbandssoul med känslig sång och texter som kändes så litterära att de kunde varit skrivna av en litteraturstuderande vid Camebridge. Det var uppräkningar av välkända engelskspråkiga poeter med en appell till det unga gardets känsliga soulrebeller. Musikaliskt hade trombon, trumpet och saxsektionen minst lika stor inflytelse som bas, trummor och gitarr. Men det var också sångaren och frontfiguren Kevin Rowlands närmast kvidande sång, som man lyssnade till. Där fanns både passion, vilja och en massa undertryckt vrede eller frustration. Jag hade skivan, liksom många andra vid den här tiden, och förstod att det var en klassiker redan då. Innan jag gjorde mig av med den i samband med pengaproblemen. Som så många brittiska band var Dexys noga med att marknadsföra sig även stilmässigt. 1980 klädde man sig i jeans, svarta bomberjackor och munkmössa. Märkligt sedan att det blev något slag av keltiskt zigenarstuk 1982 i.o.m. att Too-Rye-Eye utkom. För trots att Dexys tog sig in på listorna då var den skivan inte alls lika bra som den första.
