DIY

Jag läser musikjournalisten Annah Björks bok "Ni måste flytta på er" från 2019 om de strukturella orättvisorna i den maskulint dominerade musikbranschen. Boken beskriver en period på tre decennier bakåt i tiden. Annah Björk lyfter fram hur kvinnliga artister och låtskrivare diskriminerats och behandlats dåligt av de män som dominerar branschen. De har förminskats, trakasserats och våldtagits genom åren. Boken avslöjar belysande orättvisor och handlingar riktade mot kvinnor och hur kvinnorna själva kämpat för att få göra musik på egna villkor och ta makten av de män som styr och ställer.

Jag sympatiserar till hundra procent med allt Annah Björk säger, men hittar också en hake, som jag hänger upp mig på, i resonemanget. Det verkar nämligen som om alla artister idag vill slå på topplistorna, de vill bli kända med stort K redan från början, och för att nå detta måste de resa till popmusikdrömmarnas Mekka, Los Angeles. Där finns det team av skivbolagstyper, producenter och låtskrivare, som bara väntar på att samarbeta med dig. Och den inre kärnan utgörs av män, så som Boys Club och Vargkusinerna.

Varför åka dit överhuvudtaget? Varför inte Do It Yourself (DIY) i enlighet med den gamla punkaren i sin källare? Det finns hemmastudior, det finns kanaler att nå fram på nätet, det finns en publik därute. Vill man vara speciell och nyskapande så ska man inte göra musik för massorna. För det är massornas dåliga musiksmak som sist och slutligen får en uppretad feminist att kalla en oskyldig 50 + musikälskare av det andra könet med en gitarr över axeln för en äcklig medelålders gubbe med förlegad musiksmak, som bara värnar om det egna könets maktambitioner. Så sluta tävla i musik!