A-sida: Full Ranson
B-sida: Leo Fender
Doctors var ett åländsk rockband som tidigt skrev bluesbaserade rocklåtar med egna svenska texter som träffade mitt i prick. De hade modet att göra det som många andra åländska band vid den här tiden inte gjorde: säga sin mening rakt ut om saker och ting som hände i den åländska vardagen. Som t.ex. att ta färjan till Åland och tjacka full ranson, eller att ta kaljaflyget hem till Åland, eller att det står en snut i varje knut eller att det finns lögnhalsar som man inte kan lita på eller Rock-Olle som kommer gående och vill bjuda på en bärs (vilken t.o.m. räddat livet på en trött bergsklättrare i nöd en gång). Det här kommunicerades rakt i låtarna, utan krusiduller, vilket gjorde allt så mycket ännu mera åländskt. Gruppen koncentrerades kring de två gitarristerna Hellsten och Lindblom med influenser i Hendrix och bluesen, så Doctors rockelexir var garanterat kurerande, vilket ibland även utlovades inför konserterna. Jag såg bandet många gånger live under åttiotalet, och det var alltid en upplevelse. Förutom att vara en suverän gitarrist så var Kurt Lindblom även en slags faddergestalt för oss yngre musiker inom den åländska rocken, gällde det så att vara inspirerande stöd som till att låna ut en gitarrsträng. Låtarna på den här singeln som kom 1982 är omöjliga att hitta på nätet eller på Spotify, men man minns ju dem ändå, t.ex. hyllningen till Fender Stratocaster-gitarrens skapare: "Leo Leo Leo, vi tackar dig!"