Det brittiska bluesrock/ pubrock-bandet Dr. Feelgood var en bidragande influens till att punkrörelsen fick så stort genomslag i England i slutet av 70-talet. LP:n Be Seeing You kom ut samma år som punkrevolutionen i London, nämligen 1977. Samma år slutade en av ursprungsmedlemmarna och grundarna, gitarristen Wilko Johnson, i bandet. Så på den här skivan är han inte med. Jag lyssnade knappast så mycket på Dr. Feelgood, men den här skivan lyckades jag banda av min kusin. Och visst kan jag förstå att de inspirerade punken - soundet är tätt och rått - basgången är typiskt bluesig - och det är den jag gillar. Den ligger i bakgrunden på de flesta av låtarna, s.s. That´s It, I Quit, My Buddy Buddy Friends och Looking Back. Att Nick Lowe producerat skivan bidrar säkert också till det täta soundet. Texterna är typiskt pub-rökiga - säkert handlar de mycket om kärlek och relationer (utgående från ett manligt perspektiv) - i bästa rhythm blues-stil. Det jag saknar på skivan är munspelet - hade för mig att det var Feelgoodarna som nästan introducerade det i pubrocken. Kanske skivan inte är en av bandets bästa, även med tanke på att Johnson inte var med, men den är säkert ett gott smakprov på hur det kunde låta i pubarna i Essex med omnejd i slutet av 70-talet.
