A-sida: Punkjävlar
B-sida: Oh What A Cadillac
Faktiskt första gången som jag hör på Eddie Meduzas beryktade låt från 1978. Den där han sjunger om att han inte vill att någon punkare ska komma dit och snacka punk med honom, för då åker den på stryk. Det här är väl extremt renodlad svensk raggarmusik från tiden då det började dyka upp punkare lite varstans i bygderna och i städerna. Eddie Meduzas lösning på problemet med punkare är väl inte det mest smarta man hört. Han orkar inte lyssna, utan har redan bestämt sig att både Johnny Rotten och alla punkare är ena jävla svin. Och säkert fick många punkare och sådana som kunde misstänkas vara punkare ta emot en massa dynga på alla ställen där det råkade röra sig bilburen ungdom i stora amerikanare, som hade mer under västen än de hade bakom pannbenet, så att säga. I England kan många gamla punkare vittna om hur rent av livsfarligt det var att se ut som en punkare då runt -77, -78. Där var det också motorburen ungdom som ställde till problem för dem. Nå hur som helst är väl den här singeln det enda i musikalisk väg (lyckligtvis) jag hört om vad raggare tycker om punkare. Från punkhåll finns bland annat singeln Raggare is a bunch of motherfuckers med Rude Kids från samma år, samt samlingsalbumet med svensk punk, Vägra raggarna benzin, från -82. Själv anser jag detta gräl mellan olika ungdomsgrupper vara helt onödigt.
