Jag är ljudkänslig. Det betyder att jag reagerar lätt på ljud. Och att jag fungerar främst genom att lyssna. Om man vill reta mig, så gapar och skriker man i min närhet. Jag kan tycka om en människa för att den har en angenäm röst. Jag bor på landet och uppskattar att det är lugnt och stilla. Naturljud gör mig avslappnad, men däremot kan jag störas av ljud som den mänskliga civilisationen skapar. Då jag var i min formativa period gällande musik fanns det ett tyskt band som hette Einstürzende Neubeuten. På svenska betyder det ungefär "Riv, och bygg upp igen". Jag minns att jag hörde att de experimenterade med äkta maskinljud, såsom borrar, hackor och smällar. Det var inget syntband, utan ett riktigt rockband. Tyvärr, kan jag väl säga, lyssnade jag aldrig på dem, även om jag var intresserad. Idag anser jag att trash-musik också är kvalitet, om den görs på ett smart sätt. Många artister, såsom Lou Reed och Joakim Thåström, har gjort låtar i den genren. Så om det görs vettigt och med mening, så har jag inget emot "störande" ljud. Men om det är riktat direkt till mig, så är jag väldigt känslig med hur det låter.
