Elegi - Elegi

Stockholmsbandet Elegi släppte 1981 en LP med samma namn som jag på den tiden lyssnade igenom väldigt många gånger på stadsbiblioteket. Jag läste först om bandet i Schlager, och jag minns att man frågade sångerskan varför hon sjöng/ skrek "stå inte där och glo" åt publiken. Det ansågs tydligen lite kränkande i en tid som ännu inte var bekant med kampanjer som #me too. Jag sympatiserade helt med bandets linje, som var att kvinnor måste ha rätt att uttrycka sig på scenen utan att betraktas som sexobjekt. Det var väl främst låten, "Torsk", som var den som fick människor att reagera. Jag kan tänka mig att den fungerade bra live: "Du ser på mig som du ser på TV - kom inte närmare!/ Du biter i mig som du biter i fläsk - kom inte närmare!" Det är ett budskap som uppmanar männnen att hålla sig på sin kant. Jag tyckte att det var tufft och frigörande att ett band, bestående av fyra kvinnor och en man, kunde hävda sig så här pass mycket på scenen. Musiken är rå, rätt så mörk, laddad, nervig och energisk - och har ett sug som gör Elegi unika. Det är mycket basen och trummorna, saxofonen samt sångerskan Marie Samuelssons maniska sång som ger bandet sitt speciella sound. Man kan inte undgå texterna på den här skivan. De är väldigt existentialistiska, uppmanar till kamp, tar ställning, vill ingjuta hopp och mod: "Lilla fågel/ kom ut kom ut/ jag ska locka dig/ att flyga." Eller: "Jag är galen/ och det gör mig stark." Som sagt är det här en väldigt frigjord och frigörande skiva, som borde rönt större uppmärksamhet än vad den gjorde.