Finsk pop

Man kan undra om det finns något sådant som finsk pop. I ett land där populärmusiken varit så polariserad mellan hårdrock och tango, så blir lätt den mindre tunga popmusiken något som liknar evergreens, eller iskelmä-musik, som man säger i Finland. "Iskelmä" kan liknas vid sådant som slår och innefatta allt från Danny till Katri Helena. Då talar vi t.ex. om det i Finland utbredda behovet av att göra finska covers av utländska hittar, såsom t.ex. låtarna Charlie Brown och Dschinghis Khan. Om vi går åt det rockingare hållet så är det bluesköret som dominerat, och som bl.a. utvecklats vidare till den typiska rautalanka-musiken (eller instrumental gitarrock a la Shadows). Men däremellan kan man kanske hitta så pass melodiös rockmusik att det kunde kallas pop. En artist som gick mig olyckligt förbi under första halvan av 80-talet var den stora finska rocklegenden Juice Leskinen. Jag trodde typ att han var bara en till i raden av finska bluesartister, men det stämmer inte. Juice gjorde humoristiska, melodiösa och finurliga pop-rock-låtar. För att nämna en som jag hörde talas om innan jag hörde mannen själv var Eesti, med texten: "Eesti, Eesti/ sinne kaipaan niin perkeleesti" (till Estland, till Estland, dit längtar jag så jävligt mycket). Jag var även lite för gammal för Dingo-boomen som uppstod i slutet av åttiotalet. Men Autiotalo från 1984 är en låt som håller hur länge som helst. Och för att ta ett band ur högen som använde humor i så hög grad att det inte kunde definieras som annat än lättsam pop (visserligen mycket finsk sådan) är Kivikasvots Tankeros Love från 1975, där man självironiskt driver med Finland. Den humorn har lite gått förlorad idag, vilket är väldigt beklagligt. En grupp som jag gärna skulle höra mer av var Fabrics, som jag hörde en låt som heter Rock`n Roll Show med, på radion. Lättsam rockmusik även det.