När den finska punken kom till Geta låg jag med en enkel transistorradio i ett halvfärdigt vindsrum på en skumgummimadrass och lyssnade på Juokse villi lapsi. Jag kunde inte förstå varför någon udda existens från Helsingfors kom till Geta Andelshandeln med en jeansväst som det stod Pelle 1000000 på. Hade man sålt Pelé för så mycket pengar? tänkte jag. Jag kände till Maukka Perusjätkä i stort sett från omslaget på Suosikki och hade bandat både Loose Prick och The Fabriks från radion. Jag visste också att Eppu Normaali betydde onormal. Men jag tyckte att finska var ett utmärkt språk att sjunga rock på, rått och oslipat, fastän man inte visste vad orden betydde. "Elämäsi karkkaa/ Sä vaan katsot telkkarii/ Maasi myyvät varkaat/ Kun panet Charlien enkelii..."