.JPG)
Min enda kontakt med Freddie Wadlings musik under första hälften av 80-talet var när låten Ronka med göteborgspunkarna Perverts, där Freddie gjorde ett inhopp, spelades i radion. Runt 1990 såg jag även Fläskkvartetten, där Wadling sjöng sittandes, på Kåren i Åbo, en konsert jag inte minns mycket av.
Det är med stort intresse jag nu läser boken om Freddie Wadling, som måste betraktas som en av Sveriges största punkikoner vid sidan av Joakim Thåström. Boken är skriven av frilansjournalisten Robert Lagerström och utgiven år 2005.
Freddie Wadling var ett ensamt och överbeskyddat barn, som redan i 13-årsåldern tyckte att livet lika gärna kunde ta slut. Då var det tidigt sextiotal i stadsdelen Fräntorp i östra Göteborg. Freddie Wadling har bara fragmentariska minnen av sin barndom, men redan tidigt började han gilla de amerikanska multirockarna Captain Beefheart.
Men det var punken som gav hans musikaliska karriär den behövliga kicken. Freddie var med i ett flertal bandkonstellationer i hemstaden Göteborg. Samtidigt som hans hemadress i stadsdelen Haga under några år i mitten av 80-talet fungerade som ett veritabelt andningshål för alla som ville lära känna honom. Han blev nämligen sjukpensionär redan som 18-åring, och levde därefter som han lärde. Hans kändaste band på 80-talet efter punkbandet Liket lever hette Cortex och Blue For Two. Under den senare delen av sitt liv blev Wadling mer folkligt tillvänd och uppträdde till och med i Melodifestivalen.
Det är svårt att sammanfatta Wadlings musikaliska väsen. Han improviserade helst när han sjöng, var beroende av olika stimulantia, och följde alltid, likt den sanna konstnären, sin inre övertygelse om hur musiken skulle låta. Han har av många ansetts som Sveriges bästa rockröst.
Som person var Freddie Wadling en vänlig själ som helst satt hemma bland de mängder av saker och katter som utgjorde hans hem. Han var extremt bevandrad i musik, litteratur, film, konst samt tidigt fångad av det ockulta. Han hade alltid musik i huvudet, tecknade allt som oftast, och levde efter devisen "feed the head", som hasselmusen i Alice i Underlandet upprepar under den tokiga tebjudningen. En bok som låg Freddie nära om hjärtat.
Freddie Wadling dog år 2016.