Den våren när det sena sjuttiotalet gick över i åttiotal satt jag fortfarande i lägenheten i stan med alla de reminiscenser till skivor som var den tidens sound. En skiva som brorsan köpte då var den här, Gasolins Efter Endnu En Dag. LP:n kom ut redan 1976 och var knappast den danska supergruppens bästa. Den var kanske en smärre besvikelse, inte så rak rock som t.ex. Live i Skandinavien-albumet från -78. Men den här skivan ger ändå en liten vink om Gasolins breda repertoar, som sträckte sig från rock och ballader till som här charleston (Bella Donna) och vaudevill (De Gule Enker). Minns att farsan tog upp skivan och skrattade åt titlar som Pilli Villi och Mamma Cucu. Varför visste vi barn inte riktigt. Men det var Kim Larsen som var hjärnan bakom Gasolin. Minns att jag läste sedan i Schlager 1980 att han skulle ta sin gamla cykel och ge sig av från det gamla Köpenhamn till New York och göra solokarriär. Det tog bara ett par år så var han tillbaka igen. Han lyckades aldrig slå "över där". Ja, Kim Larsen har ju alltid haft glimten i ögat. Han har med sitt gemyt gjort klassiker som sitter djupt i själen på det danska folket. Så nog visste min rumskamrat på Lollands Höjskole, vad jag pratade om alltid, när jag citerade inledningen på De Gule Enker: "Jeg går temmelig ofte ud på dans og restaurant..." Även på Åland fick Gasolin stort genomslag. Hade en jämnårig skolkamrat som i sitt band, minns inte vilket, drog This is my life, från Lycéets scen. This is my life är den sista sången på den här skivan. Det är en sång som föll sig naturligt att lära sig på gitarr.