Genom ljuva livet - Eldkvarn

LP:n Genom ljuva livet med Eldkvarn kom år 1981, i en tid då det kändes som om Eldkvarn, som ursprungligen kom från Norrköping, kunde göra precis vad de ville. Det var långt långt innan bandledaren Plura Jonsson började göra matprogram i TV och skriva svarta bloggar om flydda tider. Det var många som gillade den här LP:n, som jag lånade och bandade på kassett. Tidningarna skrev uppmuntrande recensioner om finurliga textslingor och träffsäkra skildringar av kärleken och livet. Optimismen märks i låtarna, som är snabba och poppiga, trots att Plura genomgående röstar för moll istället för dur, när han gör en låt. Det handlar mycket om kärlek och en slags känsla av omnipotens, av att kunna äga världen, i låtarna. Kvinnor står beredda och avklaras på löpande band av de grabbiga pojkarna, i samma takt som den ångdrivna kvarnen, som gett namn till bandet, brann upp i Stockholms centrum på 1800-talet. Jag har aldrig kunnat identifiera mig med Eldkvarn, och jag vet inte vad det beror på. Jag var aldrig någon företagsam Don Juan på den tiden då Plura och gänget var pojkar, pojkar, pojkar. Jag var mera av en ensamvarg. Så hörde jag också talas om hur drygt Plura betedde sig när han kom till Åländsk musikfestival och spelade på 80-talet, vilket kanske även färgat min bild av bandet. Kanske beror allt på det åländska Stockholmskomplexet bara? Jag har ändå tre favoriter på skivan. De är: Tequila nattåg, Djungel och Stockholms stjärnor. Favoriter därför att de här låtarna är mera allmängiltiga än de övriga.