Många minnen är förknippade till endast en låt, som i sin tur har sin historia. Jag minns att jag fick låten Die Moorsoldaten av Detlef, en tysk man, som bodde på Ålands folkhögskola åren 1982-1984, då jag studerade där. Detlef hade egen lägenhet på skolan och var halvt elev och halvt något slag av mentor för oss yngre elever. Han hade kastat loss från sitt hem i Dusseldorf och även levt som renägare i Lappland. Det var väl allt jag visste om hans förflutna. Men han gav mig och lärde mig låten om myrsoldaterna som stöter spadarna i den frusna jorden, en gammal känd protestsång, ursprungligen skriven av tyska fångar i ett av nazisternas koncentrationsläger i Tyskland 1933, och senare övertagen och spridd av protestsångarna Hanns Eisler och Ernst Busch. Sången är på tyska och är en melankolisk klagovisa över förhållandena i lägret, där det alltid är sen höst och där det aldrig lönar sig att klaga: "Doch fur uns gibt es kein Klagen/ ewig kann nicht Winter sein/ einmal werden froh wir sagen/ Heimat du bist wieder mein". Jag har träffat på låten ett par gånger senare efter åttiotalet - senast som bakgrundsmusik på Stefan Sundströms låt Ingenting har hänt (2009) och i den tyska punkgruppen Die Toten Hosens version (2012). Den finns även på engelska som Peat Bog Soldiers, sjungen bl.a. av Pete Seeger. Av Detlef vet jag inte vad blev av. Han skickade mig ett inbjudningskort till sin födelsedag i Tyskland någon gång 1985, men jag for aldrig p.g.a. tidsbrist. Så såg jag honom plötsligt en sen kväll på ett ödsligt bensinstationscafé mellan Åbo och Kotka för femton år sedan, men det var som om han aldrig känt mig då. Bara undrade lite tyst, varför jag aldrig kom ned till Tyskland den gången. Men tack för sången ändå, som du gav mig.