Efter att ha scannat igenom en par tre affärer med vinyl i Stockholm på jakt efter populärmusik från 80-talet fastnade jag för Calcutta Transfers första LP från 1980. Det var inget dåligt val, bland annat därför att pärlan 00.30 med refrängen "bara spärrar/ och höga murar/ som sakta dödar/ allt liv vi har" finns med där. Jo, jag minns att jag hörde bandet live på Pub Bastun på 80-talet. De hade bland annat en suspekt låt som hette "Oss sinsemellan" som kunde tolkas lite tvetydigt. Men när jag lyssnar mig igenom den här LP:n är det främst snabbtemporeggaelåtarna (eller varför inte ska-låtarna) Hålet, Det kliar och Götgatan blues som fastnar. Inte på grund av texten, utan musiken. Det här är ju egentligen musik att dansa till, och Calcutta Transfer gör sig absolut bäst som live-band. Men jag gillar det burkiga, rakt på, råa soundet, som Mistlur åstadkommit här i sin inspelningsbuss (!). Om inte för annat som för ett tidsdokument från en tid då spontanitet sattes före precision och finslipning. En så speciell poet som Bruno K. Öijer bidrar med texten till låten Kött. Och ska man säga något om bandets texter så är det nog att de kan sammanfattas med ordet "galenskap". Så var det då - man tog varje chans att verka lite småtokig och mystisk. Bäst kommer det fram i den avslutande låten, berättelsen om Ganges, där man vill sjunga med i omkvädet "Chai lau, ganja lau/ chai ganja lau."