1980 släppte Totte Wallin albumet Kanotsyndromet. Skivan andas årtiondet genom Tottes temperament. Det finns till och med en låt som heter 1980, och som gett namn åt hela LP:n. Kanotsyndromet får väl beskriva välfärdssverige på så vis att samtidigt som man vill vara hela världens samvete, så är det problemet med var kanoten ska få rum i det nya huset som är nummer ett. På så vis är ju, och har alltid varit, Totte kärringen mot strömmen. Det finns väl ingen låt som går i tidsandans spår, och är progressiv på något vis. Mest reaktionär var nog Dum hund, som beskriver hur Totte ser på kvinnoemancipationen. Här kan jag nog tycka att det blir lite väl magstarkt, när Totte säger att Mahjong-kläder är sexuellt frånstötande. Det är inte i kläderna det sitter. Men han gör sitt uppror på sitt eget sätt den gode Totte, även om han mera betonar den individuella friheten än världen på väg framåt.