I Ain`t Gonna Be History
Det visas en hel del dokumentärer om punken på TV nu, så här 40 år efter att det small till i London -77. Och visst är det väl bra tänker man: åldrade musiker tänker tillbaka på hur det var då, och vad själva begreppet punk egentligen var/är. Man funderar även på om punken lever än idag i åtskilliga tidningsreportage, som skrivs i samband med reunion-konserter, till exempel i Sverige. Och så är det väl: de som var punkare då när det begav sig, säg 77-78, är det fortfarande, om inte annat så i hjärtat, idag. Det ska de ha stor cred för. Och vad annat kan väl ett band som Stiff Little Fingers heller göra, än att fortsätta spela, No Going Back, som ett av deras senaste album heter. Och visst finns det att lära sig fortfarande om punken, frågetecken som behöver rätas ut, och där kan jag vara alla gamla punkare tacksam, för att de ställer upp i TV-intervjuer. T.ex. vad är punk?
Är det Sid Vicious eller är det Joe Strummer? Är det Ramones eller är det Sex Pistols? Om detta tvistar de lärde s.a.s. Och att lärda tvistar idag, det är definitivt inte punk! Punk med hjärna, det var väl Strummer, punk utan, det var väl Sid. Och båda är lika rätt. Själva begreppet punk flyter också i luften, då vi hade musiker som ville göra något å ena sidan, och sedan ett himla medieuppbåd, som var fanatiskt galna i att skriva om grejen med punk. Det var något musikmagasin som hittade på ordet "punk" - ingen musiker kunde identifiera sig direkt med termen. Och det tog inte länge innan musikbranschen hade kommersialiserat hela undergroundsgrejen.
Det var punken det. Det var mycket "against", "inte" och "anti" - det var ilskan (ibland) och energin (alltid). Att vara punk, det var att inte kunna spela (till en början), men att spela ändå. Och så har vi det att vi inte ska bli historia - vi är här just nu. Det draget får stå tillbaka när man gör sina dokumentärer om punken 40 år senare, men lever kvar i hjärtat hos alla oss som tog till oss punken när den kom. Skriket från sångaren i The Maniacs i en skitig källare på Vortex i London 1977: "We all ain`t gonna be history. I ain`t!".