I takt med tankarna/ Gatljus - Perfekt alibi

A-sida: I takt med tankarna

B-sida: Gatljus

Perfekt alibi var ett band från Lund/ Malmö. Singeln I takt med tankarna/ Gatljus kom 1981 och det var A-sidans låt jag hörde och bandade på radion. Det som grep mig då och som fortfarande gör det när jag lyssnar på låten är det tunga mörka kompet och sången som är en sträv, bedjande och plågad röst som sjunger om vandringen med de egna tankarna: hur länge ska den vandringen räcka och finns det någon som kommer att förstå - en hand som sträcks ut, en annan människa? Det låter som en vädjan från en isoleringscell, ett smått autistiskt tillstånd. Jag gillar det mörka, nakna och desperata i den här låten, de tunga trummorna och gitarrslingorna i bakgrunden. Det är poetiskt och dystert, men inte hopplöst. Man kommer att tänka på Freddie Wadlings soloprojekt som ofta blev någon väldigt mörkt och inåtvänt.

B-sidan är en låt som är inspirerad av Berlin innan muren föll. Den tyska huvudstaden har gett många rocklyriker inspiration. På sjuttiotalet bodde både Bowie och Lou Reed där, och senare Nick Cave. Tudelningen i öst och väst gick rätt igenom staden, det är idag svårt att förstå att man kunde skilja människor åt på det sättet. Under efterkrigstiden var staden helt sönderbombad, ett manifest över mänsklig galenskap och storhetsvansinne. Berlin blev också sinnebilden av skammen som många tyskar var tvungna att bära efter Hitlers och nazisternas kapitulation. Det finns fortfarande kvar en stämning av alltings uppgivenhet i Berlin, något som lockar rockmusiker som skriver dyster musik. Låten Gatljus fungerar alltså som ljus i mörkret.