London har alltid behövt sina trender. 1980 släpptes albumet Kings of the Wild Frontier med Adam & the Ants och gatorna fylldes med fans som målade och klädde sig som insekter eller pirater, antpeople. Det var bara några år innan Boy George i Culture Club fick till en liknande hype med sin androgyna reggaegestalt i kvinnokläder. När jag nu lyssnar mig igenom Kings of the wild igen är det främst det maniska i den här musiken som slår mig. Det är dansmusik, med hårt drivet bastrumbeat och knackande med trumpinnar, som termiter i väggarna ungefär. Och så Adams maniska indiansång och körens svarsrop. Texterna handlar om "myr-familjen", allt som kan leda till identifikation för den (sex, dans, pirater, myror, indianer). Musiken känns idag lite som en blandning av Pippi i Söderhavet och Fragglarna i heavy-version ungefär. Den går inte djupt. Som mest kan man dra på munnen lite. Låtar som sticker ut är Feed me to the Lions och Los Rancheros.
