Klotter har alltid varit en integrerad del av en subkultur, och för ett antal år sedan, innan det fanns sociala medier, ett sätt att meddela sina åsikter och sympatier. På åttiotalet började graffitin komma till Finland, idag är den på många håll redan ett problem. Men innan det så var folk ganska så respektfulla. Minns hur Pelle Miljoona berättade att han sprejade en sten i skogen i sin hemstad Fredrikshamn med ordet "Blues" och i Helsingsfors förorter kunde man läsa "Remu on vasikka" angående att Hurriganestrummisen skulle golat på någon. Min kompis skolläraren bidrog också till den kulturella utsmyckningen av denna stad med orden "Free George Lindo". När jag åkte till Stockholm i början på åttiotalet läste jag alltid noggrant allt klotter. Men inte var vi väl sämre här på Åland heller. Vi har också uttryckt vad vi gillat. Eller vad sägs om klottret WASP på en husvägg i Västernäs i mitten av åttiotalet.