På TV visas Tuntematon sotilas i Mollbergs svartvita femtiotalsversion som sig bör på Finlands självständighetsdag, när vi alla är lediga från våra jobb. Inledningen med Sibelius Finlandia framkallar minnen från svunna dagar. Det var någon gång på åttiotalet när jag tror att det var på ungdomsgården Furulund här i Geta, eller liknande dito ungdomsgård, som ett finländskt band spelade rock. Minns inte så mycket av musiken i sig, som säkert var hårdrocksbetonad. Men jag minns att som avslutning så spelade de Finlandia-hymnen, just de ödesmättade Beethoven-takterna i början av symfonin. Som musikintresserad ungdom kanske man höjde lite på ögonbrynen åt detta nationalistiska drag. Men med mera erfarenhet kan jag se på det hela i ett annat ljus. Det finns ett stort behov i Finland att spela uppklädd kostymorienterad rock i hela munderingen med slips, vit skjorta och lackskor. Tänker bl.a. på Ismo Alankos fulla transformation från svettig undergrounds- rockare till festlig publikmagnet på Finlandiahuset med symfoniband och allt. Något liknande var väl Eppus Ratinakeikka också. Jag säger inte att jag har något emot det. Killarna har distans och integritet nog att inse att de inte behöver framstå som rock`n roll-suicides i hela sitt liv. Men det nationella lever likväl ihärdigt kvar i den finska rockbranschen. Minns då vi, några killar från Geta, skulle bandas på skiva på Kustrock records skivbolag. Den första fråga som mötte oss från arrangörerna på Helsingfors-Vanda flygfält var om vi gjort militär- tjänstgöringen. Med den obligatoriska följdfrågan: Då är ni väl inga män då? Det var en märklig erfarenhet för en som vuxit upp med Ebba Gröns Totalvägra.
Men visst har jag sett svenska rockband slänga sig nationalistiska också, genom att t.ex. spela Bellmans Fjäril vingad på Pub Bastun. Men jag tror ändå att det starkt finländska draget i rockmusiken är någonting väldigt typiskt för Finland, och ett drag som de finska musikerna har väldigt svårt att släppa. Därav har det väl myntats sådana uttryck som Kekkonenjazz och kostymrock. Och i sin största prydnad får vi se det ikväll igen när presidentbalen tar sig mera lösa former uppe i övre våningen. För vi får inte glömma att den största delen av alla gamla riksdagsledamöter i sitt tidigare liv varit hippies.