1984 då Rattlesnakes med Lloyd Cole kom ut hade precis videobandspelaren och VHS-kassetten slagit igenom i alla hem. Vi hade också en i Geta, och på biblioteket i Mariehamn så kunde man hyra musikkassetter också, förutom filmer. Innan detta hade man varit hänvisad till TV:ns utbud av någon rockkonsert (t.ex. från det tyska Rockpalazt) nu och då. Minns att jag ville se Bob Marley & The Wailers på TV helst av alla band. Men nu, kanske var det 1985, tog jag hem en konsertvideo med Lloyd Cole & The Commotions istället. Kanske hade jag hört någon låt med bandet innan, och gillat den lättlyssnade brittiska softpopen. Det lät ganska nytt, och trevligt, tyckte jag. Kunde nog snappa upp av texterna att Lloyd Cole var akademiker med rocksångardrömmar - åtminstone mer åt det intellektuella hållet. Eller vad sägs om textrader s.s: "I was working then on my great unfinished novel/ Please let me introduce myself, my name is Ronald." Musiken är lugn med den poetiska sången i förgrunden och gitarrslingor och t.o.m. stråkar i bakgrunden. Ja, så var väl rocken (tyvärr?) för mig i ett övergångsskede, då jag skulle börja studera vid Åbo Akademi och inte visste om det var jeans och jeansjacka eller manchesterbyxor och ylletröja som gällde. När jag nu lyssnar på skivan igen, så lägger jag mest märke till att texterna är skrivna liksom berättelser. Så han hade säkert något på hjärtat, den gode Lloyd Cole, frågan är bara vad.
