A-sida: Digital panik
B-sida: Miljonär
Alla genrer och stilar har väl sina protester och busungar. Om t.ex. någon som bor i ett villaområde på Lidingö skulle vilja vara lite mot-något, så kunde väl singeln Digital panik med Magnum Bonum från 1981 kännas helt rätt. När man inte vill gå hela vägen, men ändå göra rockmusik, som man själv tror är rak och ärlig, så att säga äta kakan och ha den kvar, så kunde man väl åstadkomma något som Digital panik. I den här låten talar pudelrockarna om hur kall världen är, och att man kan få digital panik av allt det metalliska, opersonliga. Men de känns lite som om de är en parodi på sig själva, för jag får digital panik av deras dryga stil. Känns som om det här är "tjetjusarrock" av högsta potens. Som att "vilket disco ska vi nu sticka och ragga till grabbar" är repliken för kvällen, och den som ballar ur är en förlorare. Svensson-rock a la 80-tal.
