Skivan Marquee Moon med New York-bandet Television kom år 1977. På något sätt fick jag höra talas om bandet och bandade skivan på kassett. Utan tvekan är det new wave. Jag skulle definiera musiken som intelligent och spännande. Låtarna fastnar lätt i huvudet, även om det inte är treackords slagdängor, utan tvärtom finurliga gitarr- och basgångar och en sång som pressas fram i de höga tonregistren. Texterna är väl i det närmaste poetiska (kan det vara en slump att efternamnet på sångaren Tom Verlaine är detsamma som en fransk surrealistdiktares?). Bandet och skivan är väl närapå kultförklarat i underground-kretsar, och svår att förbise, för en som vill ha koll på vad det hände i rocken kring 1977, även om många säkert retar sig på att bandet verkar för pretentiöst. Kanske även att de som säger sig gilla Television, lätt får stämplarna "att vilja göra sig till" och "visa att man hänger med" i pannan. Men att göra bra rockmusik handlar väl, som någon rockkändis så intelligent sade det, att klara av att göra bra sånger. Och Televisions Marquee Moon är utan vidare bra rockmusik.
