Bob Marley - för det spirituella soundet.
Ola Magnell - för de svenska texterna.
KSMB - för 602 med Guld-Lars på Pub Bastun, när vi var där.
Bobby McFerrin - efter konserten på TV köpte jag skivan.
-
Stiff Little Fingers - Nobodys Heroes är bäst.
The Clash - jag försökte till och med rita av skivomslaget.
Antonio Vivaldi - den rockigaste klassiska plattan.
Stiff Little Fingers - julklappen.
Shanana - Spindeln, och ni alla i glitterdräkterna, på TV igen.
Billy Bragg - förband till Clash, sitt eget band, "No one knows nothing anymore".
Ensamma Hjärtan - för all ungdomssmärta.
Theatre of Hate - jag och en kassettbandspelare i mörkret.
Abba - innan jag fick musiksmak, på klassdiscot.
Leonard Cohen - när jag fick musiksmak och började upptäcka musik själv.
Dag Vag - magiska rytmer på stadsbiblioteket.