Min fru målar. En dag ville hon ha en stor mall, för att måla runt med, och frågade mig om jag hade ett kastrullock. Vårt största kastrullock var dock för fint, även om det inte skulle bli förstört. Så frågade hon om jag hade någon skiva som jag kunde undvara. Jag gick genast upp till vinden och började titta igenom mina vinylskivor. Vilken är den sämsta skiva jag har? tänkte jag. Egentligen ville jag inte ge bort den där gamla stenkakan med ljudet från dissidenter från USA, The Sound of Dissent. Nej! Och inte heller den helmysko free-jazz-skivan med Ken Nordines färganalyser, Colours, inköpt på Sälj & Köp i slutet av sjuttiotalet. Det fick bli den helsingforsiska manskören Muntra Musikanters samlade låtar från 1973. Den gav jag bort med glädje. Musikaliskt sett var den betydligt sämre än ett grytlock!
