.JPG)
Det var ju inte direkt ifjol/ som morfar spela på sin fiol/ När till ådors kock och till gudingars rop/ man sökte sig allihop/ Med skjortan stärkt utav eau de cologne/ Så började alla på samma sång/ Och spelade sen hela natten lång/ Snart valsade alla i dur och i moll me/ På morfars dansbandsholme
Det behövdes varken bord eller stol/ när morfar spela på sin fiol/ Man vilade sina dansglada ben/ uppå närmsta sten/ När varje småbåt hadd kom i hamn/ så hitta man genast en varmer famn/ Man brydde sig då int om titel eller namn/ Och dansa det fick både gomma och gobbe/ På morfars dansbandskobbe
Med hartsen fick han ett idogt gnol/ när morfar spela på sin fiol/ Och mellan en snoa och en snus/ han ibland tog sig ett rus/ Och tonerna sväva i sommarnatt/ Och man hade blommor i sin hatt/ När morfars fiol ibland spela ett spratt/ Då fick han en blick av den fagraste mö/ På morfars dansbandsö
Snart ned i havet så gick vår sol/ när morfar spela på sin fiol/ Och ifrån dansen bröt alla upp/ Innan det gal en tupp/ Och det blev buskspel och kuttrasju/ och lek och smek bland de unga tu/ I ekan morfar han rodde hem nu/ med någon som sagt honom tack/ På morfars dansbandsklack
Nu är det bara göken som gol/ där morfar spela på sin fiol/ Och ön ligger öde och tyst och stum/ Och ingen dansar en tum/ Och alla båtar de seglar förbi/ för man har ett hem med en dator uti/ Och aldrig mera som förr det ska bli/ Och gudingen ropar som om den var knäpp/ Vid morfars dansbandskläpp