Min morfar från Långö i Geta var på sin tid speleman och brukade ställa upp och spela fiol när det någon gång var dans på den lilla ön Ramsholm norr på Isaksö. Jag minns honom mest som den glada, skojfriska morfar han var under mina somrar på Tellskär och Långö på sjuttiotalet. Jag minns att han aldrig hade långt till en sång, som han gick och småsjöng på, när han hanterade sina sysslor hemma på gården i Långö. Ibland sjöng han dem högt till exempel vid mat- eller kaffebordet, så att vi barn fick höra på. Det var ofta populära svensktoppsmelodier eller ännu äldre svenska visklassiker. Oftast någon glad ton, mera sällan någon dyster. De sånger som jag absolut minns att han sjöng var Så gick det till när farfar var ung och Hallå, du gamle indian. Dem kunde han säkert utantill alla verserna, för han slutade knappast efter första versen. Det var nog så jag kom att lära mig dem också, för kan dem det kan jag, otroligt nog. I svagare minne är Natten har tusen ögon, Penninggaloppen (med Thore Skogman) och Omkring tiggarn från Luossa, där det är orden: "Det är något bortom bergen..." som oftast förekom. Traditionen att ibland sjunga högt på en sång har gått vidare i arv, och det kan jag säkert bland andra ha min morfar att tacka för.
