Musikhierarkier

I november 1987 minns jag att jag såg på en intervju angående folkmusik i TV-programmet Jakobs stege. Orsa spelmän tillsammans med Benny Andersson spelade då modern svensk folkmusik och därefter intervjuades den finska dirigenten Esa-Pekka Salonen, Benny Andersson och Ulf Lundell om folkmusik. Esa-Pekka sade då att han tyckte att folkmusik är tråkigt och inte säger honom nånting, medan däremot Ulf Lundell menade att folkmusikens rötter betyder nästan allt för honom. Jag reagerade redan då på Salonens arroganta och elitistiska inställning. Det verkade enligt honom som den enda musiken som betyder något är den klassiskt komponerade musiken. Jag har även träffat på en elitistisk syn på rockmusik bland jazzmusiker, som menat att deras jazz är så pass komplicerad och kräver en sådan skicklighet, så att de lätt kan spela skjortan av alla rock- och popmusiker. Eller så har klassiskt skolade musiker pratat om rock ungefär som sådan där dunka-dunka. Detta skulle skänka oss en från ovan fastslagen hierarki med klassisk musik på topp, följt av jazzen, därefter all övrig populärmusik, med pardanserna först (typ tango, vals...), övrig dansmusik, och sedan sådant man inte behöver dansa till: pop och rock. Visor skulle antagligen hamna mellan dansmusik och poprocken. Här ser man en indelning enligt himmel och helvete-principen, med den gudstillvända musiken högst uppe och den närmast djävulen i helvetet längst ned. Oj, så medeltidsaktigt det här låter.

Jag hade en gång i en manskör i Åbo en dirigent som jag tror visste en hel del om musik. Han sade att man inte kan tävla i musik. Där håller jag fullständigt med honom. Inte heller kan man säga vilken musik som är bäst, finast eller vackrast, varken utgående från hur den låter eller hur pass skolad man ska vara för att spela den. Musik är kommunikation och upplevs subjektivt från individ till individ. Det handlar inte om hur bra du är på att läsa noter. T.ex. var jazzsaxofonisten Charlie Parker värdelös på noter, men nog kunde han spela i en värld där han alltid fick känna att han inte var lika mycket värd som de musiker som spelade klassiskt. Och faktum är ju att de klassiska skivorna är de som ingen vill ha i en affär som specialiserat sig på vinyl. Omvända världen eller publikens val? Säg det Esa-Pekka Salonen.