I början av 80-talet fanns det etablerade musiktidskrifter som serverade de identitetssökande ungdomarna marmelad till morgontéet i form av kolorerade reportage, där de fick möta sina rockidoler. I Sverige grundades Okej 1980 och höll sig vid liv i trettio år. I det finskspråkiga Finland fanns motsvarigheten i Suosikki, som fanns 1961 till 2012. Men i svenskfinland var situationen i det närmaste krisartad. Därför diskuterade man inom Finlands svenska ungdomsförbund sent omsider hur man skulle kunna fånga upp den spirande ungdomskulturen. Man kom fram till att satsa på en musiktidskrift. Den skulle heta Ajour och ha Kjell Ewalds som chefredaktör. Tidningen började utkomma 1986, men lades ned blott ett och ett halvt år senare på grund av bristande intresse. Jag läste några nummer av tidningen och minns speciellt att ålänningen Patrik Dahlblom, som till vardags satsade på en karriär som gitarrist i rockbandet Good Evening Manchester, skrev om Eva Dahlgrens LP Ung och stolt samt om body building. Ajour är idag saligen bortglömd, och vill man få tag på ett nummer är det som att gräva efter ett havrekorn i djup och frusen snö. Det samma gäller även i viss mån Okej, som man säljer till hutlöst höga priser på den öppna marknaden.