Svenskfinland har inte producerat så många rockband av betydelse. Det är oftast ganska så intetsägande epigon-musik (ängsliga försök att försöka efterlikna någon) som kommer från Svenskfinland. Mycket av den finlands- svenska rocken och rappen har också uppstått i akademiska kretsar. Kanske inverkar de finlandssvenska fonderna och det instängda klimatet i ankdammen negativt och hämmande. Man vågar inte svettas på riktigt, inte kasta slipsen och den vita skjortan, för att kanske bli stämplad som "rock-pojke" eller något ditåt. Men det finns undantag där text och musik har blivit något alldeles extra. Viktor Hurmio & Fetknopparna skrev 1983 låten Evitskog, som handlar om livet i den lantliga byn i Kyrkslätt. Viktor kom själv därifrån. Där finns den rätta ironin och humorn, det rätta greppet om gitarren och micken. I en intervju 25 år senare betonar bandmedlemmarna hur viktiga texterna var för dem. Man tar ställning till olika företeelser i det lilla Svenskfinland (videotittande, hårdrock, spurgus, statusprylar) på ett rakryggat sätt som är ovanligt idag. Tanken går nästan till Frank Zappa. Jag önskar att mina elever i den svenskspråkiga skola i Kyrkslätt där jag för tillfället jobbar skulle återupptäcka Viktor Hurmio och känna stolthet över det han gjorde då och över sig själva. För vad man än kan tycka om finlandssvensk rock så känns det som Viktor Hurmio gjorde rätt så unikt om man ser i backspegeln idag.