Nationalteatern - Luffarrock - en lurkmusikal

Proggbandet Nationalteatern från Göteborg blev på sin tid kanske mest kända genom LP:n Livet är en fest från år 1974. Skivan Luffarrock från år 1981 är en radioteater som berättar om två barn, Honken och Linda, som förirrar sig till ett gammalt hus på slätten, där det bor en massa luffare. De är rädda för att gå in i huset, men tar mod till sig. Det visar sig att luffarna är trevliga typer med ett rätt så oslipat sätt, men med drömmar och förhoppningar som alla andra. Låtarna på skivan sjungs av någon av personerna i dramat, mest av luffarna, däremellan är det partier med tal. Man kan väl säga att Honken och Linda går igenom ett slags utveckling när de får med luffarna att göra. De kan inte låta bli att jämföras med dem. I det parti som jag kände till sedan förut så har barnen just kommit in i huset och träffat på luffarna, varefter låten Ra-di-tä sjungs, där luffarna berättar om vilken slags musik de gillar. Allting utmynnar i att luffarna bestämmer sig för att gå och söka jobb. Men på arbetsförmedlingen får de bara höra att det inte finns folk som dem. Så de går hem igen och fortsätter att leva sitt eget liv och spela sin egen musik.

Som vanligt när det gäller Nationalteatern så finns det samhällskritiska perspektivet med. Det blandas dock upp med en massa humor och livsglädje. Som lyssnare skrattar glatt åt de olika replikerna på olika folkmål s.s. söderslang, norrländska, dalmål och göteborgska som bryter av varandra på ett dråpligt sätt. Man visar på hur bra luffarna lever och det ställs i kontrast mot livet utanför. Luffarrock är inte den enda dramatiskt framställda rockskiva som Nationalteatern gjort. Innan den kom bl.a. Livet är en fest, Kåldolmar & Kalsipper (1976), Vi kommmer att leva igen (1977) och Rockormen (1979). Greppet att göra rockopera var dock inget nytt. The Whos Tommy kom t.ex. redan 1969.